igår när jag skulle åka buss in till den stora staden hade jag inte så kult på bussen. först när jag skulle betala hade jag min hunka vikt på mitten, som nästan alla vanliga människor har. alltså så att den ser halv ut, ni fattar va? jag skulle betala med den i alla fall och när jag sträckte fram den till busschauffören tog han inte emot den först, utan han kollade bara på den. sen slet han den ifrån mig och vek upp den, som om det var det jobbigaste han någonsin gjort. och jag trodde nästan att han skulle ta fram ett fakin strykjärn för att få den så rak och fin som möjligt. när han äntligen var färdig med det sa han att han brukar ha sina pengar raka och fiiina. jahaaaaaaaaaaaaa vem fan bryr sig jävla rasist sa jag då. h3h3 ne skoja. men jag fick mitt kvitto tillslut och gick och satte mig. sen vid nästa hållplats klev laserturken på. han var jättelik honom. han satte sig på sätet framför mig i alla fall och ringde bruuuuuuschan och pratade eller nej han skrek i nallen hela vägen in till stan. det var inte så kult. han sa typ TJEEEEEEENNNNEEEE BRUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUSCHAN!!!!!!!!!!!! HELVITTEEE ÄR D SAAANT? WALLAAA?? SÄG JAG SVÄÄÄÄR? SVÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR? SVÄÄR? SVÄÄÄÄÄÄR? HELVITTE ASSÅÅÅÅÅÅÅÅ FIFAN………  så då var jag tvungen att höja volymen på min ipod till MAX. de blev fan maxat.. jag trodde nästan att jag skulle få tinnitus efter det men det fick jag faktiskt inte. sen när jag äntligen äntligen äntligen var framme och kunde hoppa av skitbussen och träffa mina bästa fina vänner glömde jag bort busschauffören och laserturken och att jag trodde att jag hade fått tinnitus. puss pus på er

/L