Känner mig lite "va saru", lite internt men kanske ändå förståeligt. Trött och tom och vet inte riktigt vad jag ska tänka på. Evis räddade mig ikväll, som så många gånger förr. Imorgon ska jag på jobbintervju och nu har vi skickat in papperna för namnbyte (efternamn alltså), känner mig lite va saru över hela grejen. Var väldigt bra på att dra "va saru" posén på kort förut. Varsågod